blackredlife

Då var det sista dagen detta året, känns som att det gått snabbt men ändå sakta detta året.
Detta året har varit både bra och dåligt för mig. Men för det mesta har det varit bra. Hoppas att nästa år blir lika bra om inte bättre.

Bra detta året: Jag började gå i skolan igen och kunde en gnutta känna mig normal och kunde glömma min sjukdom lite och var mindre deppad. Fick träffa Mathilda och de andra i min klass och plugga som jag saknat lite. Blev vän med Fredrik, Max och Nellie och en del andra som tagit en del av mitt hjärta. Jag fick en älskling och vi hade mysiga kvällar , fester och allmänt kul. Jag fick en ny kamera som jag fotat mycket med och kommer fota ännu mer med den, redan över 2000 foton tagna. Har börjat skriva mina tankar i en bok som får mig att lämna dom där och inte tänka mer på dom.

Dåligt detta året: Jag blev av med älskade för vad Jag kände och mådde inte bra över det fast det var bäst för oss båda, mådde dåligt men kom på spår igen. Har fått riktiga nergångar, värre än förra året men inte så många, skällt ut och hotat en del i familjen och nästan tagit livet av mig själv.

Ha det så kul♥

Rätt längesen man uppdaterade bloggen.
Andra julafton gick bra tills närmare kvällen, då vår hund blev påkörd och allt rasade stortsätt. Vi åkte hem med honom och dagen efter skickade vi honom till veterinären så dom skulle krimera honom.
Någon dag sedan så fick vi en ny hund, samma dag som Mathilda och Sara kom hit för att sova över.
Övernattningen var super, vi åt cupcakes som jag gjort, lojade runt och såg på YT och en massa prat. Kul.

Nu frammåt : Ska till folk på lördag, nyår. Vet inte vilka folket är men vi ska tydligen dit och äta.
På måndag bara två dar efter så ska jag träffa en del kompisar, en kille kommer hem efter sin skola, och vi ska grilla och ha det mysigt~ Det måste man göra när välrdens bäste Fredrik kommer till Cpstan~
Kommer tydligen träffa en tjej från huvudstaden som kommer ner. Vet dock inte när det blir.

Bilder från julen.

Demonjägarens handbok (Bok) - eftersom jag älskar demoner :D
Vampyrens märke, första delen av House of night (Bok) -kanske är bra.
Skrivbok, linjerad - utsidag asfin, värsta konstvärket på :)
Byertspennor (8B till 2H)- Mina andra börjar ta slut, de bästa har redan tagit slut >:
Sugrörsglas... - ._. vetifan vad man ska kalla det men kul XD
gelpennor? - pennor i alla möjliga färger som jag älskar :D
Earpin - lite finare veriation av en som jag redan har.
Earpin2 - från alchemy england~ asfin~ tog dock fel öra >: skulle haft vänster.. whatever.
Plugg (blå) - önskade mig en plugg till töjning och fick en, blå med diamanter~ 10mm :)
Spiral - en helt vanlig svart, behövdes faktiskt för jag tror att den ena jag har är på 9mm..
Tarot - ville mest ha den för bilderna är gjorda av Victoria frances :3
Tröja1 - från swedenrock, döskallecupcake med "eat me" x)
Tröja2  - spets hela utom boobsen där det är svart tyg :) swdenrock

Idag kommer jag få mer paket.. detta var tydligen bara halva massan D8 kommer drunkna i paket >:

Jag har fått en ny favorit låt som jag verkligen älskar, sångarna älskar man ju såklart med! TABLO OCH TAEYANG~ Dom sjunger den underbara låten Tomorrow. Jag har drogat den konstant hela dagen, eller ja.. ett par timmet.
Julaftons morgon då.. Om någon timme eller så så kommer min lilla släkt och då ska vi äta, vi får se om mina äppel och kanelcupcakes blir populära, det var kul att baka dom iaf :) Hoppas att jag får många presenter och att det blir en super dag fast det inte är någon snö :/ Berättar mer om det senare :3

 

Det var längesen det hände. Jag kommer fortfarande ihåg vad som hände. Nu ska jag berätta det för dig. Även om du inte kommer tro mig. Jag vet att du inte kommer att tro det.

Jag är något som du inte känner till. Inte ens jag själv vet vad jag är och om inget annat är ett riktigt mysterium. Jag är i alla fall inte mänklig. Det är jag säker på.Vad jag kommer ihåg föddes jag i en otroligt vacker värld och hamnade i en mystisk, mörk värld.

MIn mor var lika vacker som blommorna runt henne, om inte vackrare. Även om jag var bara några minuter eller miljarder år gammal visste jag vad som var vackert och fukt. Jag visste redan då vad som var gott och ont. Jag vet inte om det redan fanns i min natur, inbyggt i min hjärna. jag kommer ihåg hur jag drog i hennes gyllene hår, då visste jag inte att hon inte hade någon känsel. Hon hade sån sorg i ögonen redan i början av mitt liv att jag aldrig mer drog i det vackra håret.

Det kändes som att det tog fem minuter för mig att bli fem år gammal. Jag var fortfarande ett barn men kunde redan då lika mycket om naturen som gud. Om gud fanns och jag kunde lika mycket som honom skulle jag också kunna bli en gud. Gick det att bli en gud sådär? Om man inte kan bli en gud finns inte gud. Jag visste att allt hade ett svar. Allt hade en fråga. jag ville veta mer.

Jag undrade alltid över en sak. Varför hade alla vackra kropps- och andriktdrag som en blomma, ett leende på läpparna men sorgsen blick med fina, ljusa fjäder vingar? Allt utom blommotna var ljustfärgade i alla tänkande färger. Det var det enda jag inte visste något om. Såklart visste jag inget om det som fanns utanför denna värld. Jag kallar mig själv tankfull utan att veta vad det ska betyda. Var jag likadan? Jag hade aldrig sett mig själv. Jag kanske inte fanns? Hur kunde alla se, höra och prata med mig då? Föremål som händer och fötter hade jag för det såg jag genom att bara se neråt. Mage och bröstkorg såg jag med. Hade jag något huvud?

När min mor berättade för mig att jag levt i femton år smärtade min övre ryggdel kraftigt. Det varade i flera år och under den otrvliga tiden kunde jag känna hur något växte ut från det. Under en lång tid kunde jag inte så det men när det slutade göra ont och det konstiga slutade växa såg jag vad det var. När jag var 20 år hade jag fått gräddfärgade fjädervingar. Jag förstod inget! Min mor tog fram en blank kvadratisk sak som hon kallade spegel. "Var tjugonde år får du se dig själv i en spegel, se hur du ser ut" det var det första jag hörde henne säga med den vackra melodiska rösten. "Varför?" frågade jag. "Vi måste behärska våra vackra utseende och inte bli förbannade av den. Lika så får vi inte prata mycket för att inte förbanna männen" sa modern och satte spegeln framför mig.
Jag hade äntligen sätt hur jag såg ut. Jag var smal, man såg de utstickande nyckelbenen och skulderbladen på ryggen, de var bara lite förlängda till vingar. Hyn var blek och jag hade ärr efter alla vassa blommor i naturen. Mina läppar var naturligt rödfärgade och ögonen var lysande ljusblå med svart hår. Svart hår? Det borde vara ljust! Alla andra haade ljust hår utom jag. Var jag annorlunda? "Va inte orolig.. En gång var hundra år blir en av oss svarthåriga" sa min mor och smekte mitt långa hår. Det var långt men min mors hår var längre. Jag bara nickade och hon tog bort spegeln. Då fick jag se mig igen om 20 år.

Bara några dagar senare hände något väldigt konstigt. Det hände alla som var lika gamla som mig, 20år. Jag vet inte vad de andra tjejerna gjorde men jag var ute i skogen bland alla vackra blommor som jag älskade. Jag gick helt vanligt men vid någon tidpunk kände jag hur marken lämnade mina fötter och jag föll. jag föll länge och väldigt långt, väldigt snabbt. Jag förstod inte vad som hände eller vart jag var på väg. Jag hade inte lärt mig att flyga än. Mor hade sagt att när jag var 21 år gammal skulle jag få lära mig flyga. Det var en regel. Jag försökte tänka på hur en fågel flög och försökte flaxa lite så jag kunde vända mig för att se vart jag var på väg. Nedanför mig var mest moln men efter bara några sekunders fallande såg jag något grönt. Kunde det vara träd? Fans det folk nedanför henne? Vad var detta för något konstigt? Jag var bara tvungen att få veta!

Det tog en stund innan jag kom ner på någon slags mark och såg mig omkring. Vad var detta? Skulle detta skada mig eller inte? Vad för intressanta saker fanns här? Väldigt många av växterna var likadana som hemma. Jag rörde mig sakta fram ur skogen och började höra konstiga ljud. Overkliga ljud. Varifrån kom det? Jag måste veta! jag började springa och stannade till när något snabbt for förbi mig och lät hemskt. Vad var detta?! Jag hade aldrig sett något sådant innan. Det kryllade av dom! Det verkade vara något i dom som liknade något som jag själv var men de hade inga fjädervingar som jag. Var det en annan sort? Jag gick in i skogen igen och följde den långa, grå stigen som de konstiga sakerna for förbi på. Det var en lång väg men sedan kom jag fram till ett förbryllande konstigt ställe. Det kunde inte vara sant! Jag var i min egna dröm! Eller var jag det? Tänk om detta var sant?

Detta var bara en början av min resa. jag träffade en kille som jag aldrig pratade med. jag gjorde allt som min mor sagt till mig. Mannen undrade lika mycket om mig som jag undrade om honom. Vi var inte så olika. Han kallade mig ängel. En fallen ängel. Jag förstod inte vad han menade och var tvungen att fråga. "Vad är en ängel?" frågade jag och bröt mot min mors sägen. Han satt som förstelnad och stirrade på mig. Efter några minuter vaknade han till och berättade för mig vad en ängel var. Vad jag var. Han hade precis rätt, jag var en fallen ängel. En ängel som var olik alla de andra änglarna och var då tvungen att skickas till ett annat ställe som för änglarna var ett smutsigt avfall till värld. Jag var annorlunda och det tollererade inte mitt egna folk. Ingen accepterade mig, inte ens min mor som lärt mig så mycket, skyddat mig. Den enda som nu älskade och såg upp till mig var denna man. En människa. Han lärde mig. jag blev lycklig men kunde aldrig visa mig för någon. jag var trotts allt en ängel och jag kunde förstöra världen genom att tala. Eller bara ens visa mig. Detta var en konstig värld som dom kallade Jorden, Världen och en massa andra ord. För mig var det bara en annan konstig bit av den skog jag brukade springa i som liten. Sakta försvann dessa minnen och ju mer kärlek jag fick tynade jag bort. Blåstes ut som ett ljus. Död, fallen ängel som ingen accepterade utom denna människa, denna man. Han hette Dante och jag fick i sista sekund veta att han var ingen människa. Han var djävulens son.

Har precis blivit ensam, Matt har har varit här ett par timmar och sen åkte vi ut till stan för att leta upp julplappar till hennes familj meeeeeen ALLT var stängt.. utom en mataffär som vi gick in i för att hålla oss varma. Så hittar vi 50 skedar och chokladpudding.. Vi satt utanför sen och åt chokladpudding som slutade med att vi bet sönder skedar.. Inte alls epic... host. Vi körde världens konstigaste och mest random lek i hela världen, men så jävla kul! 8D Dock hittade hon inga julklappar och ska ha lilljulafton imon.. hum.. otuuur. Jag skrattar fortfarande över leken.. XD

Come back you bad person (Y) Ta och klicka!

Nu är skolan äntligen slut, för två veckor. Har inte kunnat lägga upp mycket för massa skola, läxor, jobbigt och vänner. Men det ska nog bli ändring på det nu, om jag inte blir för trött XD Laaat~
Sill, kattmat och suddi som paket från klassen. Tackar tackar.... >.>

 

Jag vet inte vad människorna pratar om. De pratar konstant om hur fantastisk tiden var då allt var vackert, glatt och fullt med kärlek.
Jag vet inte vad dessa saker är för något. Det var innan, då jag bara var ett tomt nyskapat...
Jag vet inte vad jag egentligen är. Min skapare kallar mig Cyber1. En man berättade för mig att jag var skapad som ett exemplar för ett nytt vapen, ett vapen som inte såg ut som ett vapen.
Denna mannen jag pratar om tog med mig ut i världen och lärde mig en hel del, något fantastiskt som jag gillar att göra, le.
Han berättade för mig att min vita hy och lila hår var otroligt vackert och ovanligt, som om det var taget från fantasin. Kanske det var med.
Han kallade mig Vän och gjorde en del saker för mig som han kunde dö för, skyddade mig från min skapare så han inte gjorde mig till ett vapen, jag var inte ond.
"Det är din skapare som är ond" sa mannen, jag vet inte hans namn men det gör inget för jag är lika glad för det.

Varje kväll pratade vi om vart vi skulle åka och på morgonen åkte vi dit som planerat.
Jag kommer ihåg att vi någon gång var i Grekland och öluffade mellan Greklands alla öar men vi fick fly lika snabbt som vi kom dit för min skapares män var efter oss.
Jag känner mig skylldig till denna man för allt han gjort för mig. En gång försökte jag hämta mat till honom som tack men det var fel av mig, han blev arg för jag dödat ett oskylldigt djur, en liten oskylldig hjort.

Mannen lärde mig vad kärlek bettyde och jag förstod precis vad jag tyckte om honom, jag älskade honom för jag ville stanna med honom hela livet.
Det var nog inte så han kände för mig, han sa aldrig att han älskade mig eller ville stanna vid min sida.. Han verkade vara vid min sida för att han var tvungen.
Tyvärr tog detta slut en dag. Ju längre bort jag kom från huvudkvarteret där jag skapades blev jag mer slöare, inte trött för det blir jag aldrig. Robotar blir aldrig trötta.

Jag vet inte när det hände men helt plötsligt kunde jag inte höra riktigt men låtsades som om allt var okej för att inte oroa mannen.  Jag hatar att göra honom orolig.
En kort stund senare slutade kroppsdelar att fungera, armar och ben. Mannen försökte hjälpa till och få armarna samt benen att fungera igen men det gick inte.
Vi satt där mitt i ingenstans. Jag såg allt som hände omkring mig men en sak ogillade jag att se, mannens sorgsna ansikte.

Det tog bara ett par dagar innan min syn också försvann. Det var nog det värsta av allt, att inte kunna se något.
Mannen hade säkert gått men det hade han inte.. Jag förstår inte varför. Jag visste om att jag hade en reserv för synen och letade länge efter den i mitt system.
När jag hittat reserven och kunde se igen stod mannen och slogs mot soldater som tjänade min skapare, dom var där för att få tag på mig.
Varför skulle en människa göra något sådant mot mig?
Min skapare trädde fram med en pistol i sin hand och riktade den mot mig."Du är det sämsta exemplet"
Det var det näst sista jag kunde läsa på hans läppar innan jag hörde ett dovt skrik, som muller från mannen som blivit fången av soldaterna, det small till och mer vet jag inte.

Idag är det som en dröm som inte ens är min. Jag kan inte ens drömma.
Idag kallas jag Cyber2. Ett nytt exemplar som ska utföra uppdraget om att förstöra det min skapare hatar.
Där är två saker i denna värld som jag inte förstår, vad är det för en dröm jag har? Vad är kärlek och glädje?
Världen var ljus, färgglad och fullt med glädje, det är det inte nu längre.

Idag, eller imorgon för oss, skulle Hide fyllt år... sorgligt nog dog han för 14 år sedan >: Hatar att jag inte fått träffa han än! Han är fukking amasing! Han var med i gruppen som uppfann Visualkei och jrock. Jag tror att han skulle blivit 49 år gammal idag om han levde.. >:

Hideto Matsumoto, som han heter, föddes på St Joseph's Hospital, Midorigaoka i Yokosuka, den 13 december 1964. I april 1983, började han Cosmetology & Fashion school på Hollywood beauty Salon, varifrån han tog examen med resultat 1984. Hans dåvarande band Saver Tiger bytte namn till Yokosuka Saver Tiger för att inte bli förväxlade med ett band ifrån Sapporo.

Hide gick med i bandet, som då hette X, år 1987. Han blev bandets lead-gitarrist och delvis låtskrivare. Kort efter releasen av albumet Art of Life tog medlemmarna en paus, för att starta solokarriärer. Det var i samband med detta som bandet delvis tappade sin Visual kei-anda, med undantag för hide, som fortfarande uppträdde i vilda, färgglada kläder och med sitt välkända rosa hår.

Hideto Matsumoto dog den 2 maj 1998. Efter en natts hårt festande, hittades han hängande från ett dörrhantag med en handduk i sin lägenhet i Tokyo. Hans död var mycket upprörande. Många fans försökte även de begå självmord, två lyckades. Av de 60 000 människor som var på hans begravning så togs 60 stycken till sjukhus, och 200 behövde medicinsk vård. Senare den månaden släpptes singeln "Pink spider", och den hamnade längst upp på Oricon-listan. Den hamnade också på MTV Video Music Award i kategorin "Japan Viewers Choice".
Eftersom det inte fanns något självmordsbrev så tror många att det var en olyckshändelse. Hide kan också ha gjort övningar mot att lindra rygg och nack-besvär som många gitarrister lider av. Zilchs basist, Paul Raven, berättade att hide var mycket stressad under tiden då de jobbade på albumet "Ja Zoo". De hann endast spela in tre av låtarna. Zilch fortsatte att spela ett antal år, men de nådde aldrig så högt. Men en av deras låtar är med på soundtracket till Heavy Metal 2000.

Idag har det varit lika freaky som det varit de senaste dagarna.. JAG FÖRSTÅR INTE VAD DET ÄR MED FOLK! Han... den där.. Jag blir nästan rädd, speciellt om det är sant som Mathilda säger... Då vet jag allvarligt inte vad jag gör. Ni får inte veta allt, bara Mathilda vet om vad som pågår för hon var med och såg det första gången. Undrar hur länge detta ska hålla på...

Imorgon blir det matteprov SUUUCK!! Andra gången.... NEJ TREDJE FUUUUU!!!!!! D8 måste klara det denna gången!! blir dödad annars.. måste få upp mina betyg i matte >:
JÄVLATREKANTIGASTENTENTAKELSUGANDETANDPROTESFITTA...  Hej :)

Tyska-plugg över helgen plus så ska man till kristianstad någon dag för att handla skor som behövs innan snön kommer, annars kommer mina tår vilja rymma för att inte frysa ihjäl!

En viss person tittar på mig väldigt mycket och typ förföljer mig oooch pratar med mig, det har inte hänt innan på typ två år som jag känt denna person och allt började som mest när jag gjorde slut med Y...
Mathilda har cpat sig över det och kommit upp med evil planer. >:

Det gick skitdåligt på matteprovet, IG!!!!!!!!1111111