blackredlife

Jag är äcklig men ingen vågar erkänna det. Jag är ful men ingen säger det till mig. Dom vägrar inse det. Jag är tjock och borde ta en motorsåg och kanta till mig. Jag gör det aldrig. Jag är nöjd med allas lögner. Jag borde ju ändå inte leva längre. Jag är ju bara en olydig robot. En robor, vars enda levnad är tankar. Otäcka tankar om hur äcklig, ful och tjock hon är. Och om att hon börde få huvudet avhugget av en dvärg. Försvinna in i det vackraste av alla världar. Fantasin där du bara är ett minne. Allt började med ett "Upp till skolan nu, vi åker 20 i" fast jag inte kunde hitta min själ till att leva upp till 100% låg jag kvar utan att resa mig upp. Det var allt som startade alla tankar. Jag är äcklig men ingen vågar erkänna det. Jag är ful men ingen säger det till mig. Dom vägrar inse det. Jag vägrar inse att inget av detta är sant. Det är inte jag själv som tänker detta. Någon tänker åt mig. Vägrar att inse det. Så rädd för att någon annan ska se det att jag stannar hemma med min feber.