Denna ångest..



Igår var jag riktigt deppad och skar mig igen.. Hade hållt mig i nästan tre månader men man kan inte alltid hålla sig. Grät i YoXx armar i skolan och blev uppmuntrad av Pungis och Lolo. Det var nog det som fick mig att sluta depa så fort. Att dom bara var där, brydde sig inte om vad som hände utan bara var där och kramade mig. Lät mig gråta och inte prata om det. Efter några timmars gråt var jag väldigt trött. Idag var det som om inget hände.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0